Grannens Lögn. Блейк Пирс
Читать онлайн книгу.
den kvinnan att hon inte märkte mannen som gick upp till henne samtidigt som de rörde sig mot uppsamlingspunkten.
“Jag vet inte hur du känner”, sa han, “men för mig känns det som att jag vill gömma mitt ansikte lite. Det känns som att folk dömer ut mig... eftersom jag är en den av ett program som har ordet våldsam i sig...”
“Jag har nog aldrig tänkt på det så”, sa Chloe.
“Ok, men är du själv lite våldsam?”
Han flinade samtidigt och det var hans leende som fick henne att inse hur extremt snygg den där mannen var. Men å andra sidan, blev det hela lite skevt med tanke på att han hade frågat henne om hon var lite våldsam.
“Inte så vitt jag vet”, sa hon lite förläget när de kom fram till uppsamlingsplatsen för sin grupp.
“Ok”, sa instruktören, som var en äldre man klädd i jeans och svart t-shirt. “Lunch först, sedan träffas vi i Konferensrum Tre för att gå igenom lite detaljer och vi kommer även svara på lite frågor. Men först och främst...” Han pausade och letade efter något på ett pappersark med sitt pekfinger. “Har vi en Chloe Fine här?”
“Det är jag”, sa Chloe, och började nästan svettas av nervositeten, eftersom hon hade blivit utpekad inför en grupp av främmande människor.
“Jag skulle behöva byta några ord med dig, är du snäll.”
Chloe gick fram till instruktören och såg att han också vinkade till sig en annan agent.
“Agent Fine, jag ser här att du är ett nytt tillskott till GVG, tillsatt via rekommendation från Direktör Johnson.”
“Det stämmer.”
“Trevligt att ha dig här. Nu skulle jag vilja introducera dig för din nya partner, Agent Nikki Rhodes.”
Han pekade mot den andra agenten, som visade sig vara den otrevliga kvinnan från tidigare. Nikki Rhodes log mot Chloe på ett sätt som signalerade att hon visste att hon var vacker. Och Chloe kunde bara hålla med. Lång, perfekt solbränd, glittrande blå ögon och irriterande spikrakt blont hår.
“Trevligt att träffas”, sa Rhodes.
“Detsamma”, sa Chloe.
“Så, gå och luncha tillsammans”, sa instruktören. “Jag har förstått att ni ska påbörja ert första fall redan imorgon bitti. Ni utexaminerades båda med toppbetyg, bäst i respektive klass, så jag har höga förväntningar på er.”
Rhodes log mot henne och Chloe kunde känna hur konstlat det var. Hon hatade att döma ut en människa så snabbt, men hennes magkänsla brukade aldrig ha fel när det gällde sådant. Instruktören hade vänt sig till resten av gruppen och lämnade de två kvinnorna ifred. När Rhodes märkte att instruktören inte längre såg på dem, vände hon sig om och gick utan att säga någonting alls.
Chloe höll sig för sig själv för stunden och försökte samla sig. Hon hade vaknat upp samma morgon ivrig att påbörja sin karriär som medlem av den Kriminaltekniska Expertgruppen. Hennes framtid hade varit utstakad. Och nu hade hon blivit placerad i ett nytt departement hon inte alls var bekant med, och tilldelad en partner som trodde hon var bättre än alla andra.
“Hon verkar inte direkt vara så förtjust i folk, eller hur?” var det någon som sa bakom henne.
Hon vände sig om och såg mannen som hade gått bredvid henne fram till podiet - den snygga som hade frågat om hon var lite våldsam.
“Nej, det verkar hon inte.”
“Då kan du tänka dig hur det var att läsa de flesta kurserna med henne på akademin”, sa han. “Det var deppigt. På tal om det... jag kommer inte ihåg att jag någonsin såg dig i några av mina kurser eller moduler.”
“Jo... jag är väl ny, kan man säga. Jag blev placerad i det här departementet imorse.”
Han såg lite chockad ut. “Oj, ok. Jaha, välkommen till GVG i så fall. Jag heter Kyle Moulton och om din nya partner inte vill äta lunch med dig, så gör jag gärna det istället.”
“Javisst”, sa Chloe. “Det går i linje med resten av min dag.”
“Hur menar du?”
“Inget annat har gått som planerat, heller.”
Moulton bara nickade när de gick ut från auditoriet. Även om Moulton var en främling (en väldigt snygg sådan), så tyckte hon att det var trevligt att han gick bredvid henne på vägen till den uppdukade lunchen, som väntade någon annanstans i byggnaden. Hon var rädd att hon skulle ifrågasätta alla sina beslut om hon var tvungen att ta sig an denna oplanerade framtid helt på egen hand.
“Planer är överskattade hur som helst”, sa Moulton.
“Jag tycker inte det. Planer ger struktur. Planer innebär förutsägbarhet.”
“Jag tror inte att förutsägbarhet var en av punkterna i våra arbetsbeskrivningar”, skojade Moulton.
Chloe log och nickade, men hon hade aldrig sett det på det sättet. Ärligt talat skrämde det henne lite. Vilket var konstigt, egentligen. Hennes liv hade alltid varit en oförutsägbar hög med total skit, så varför skulle det vara annorlunda med hennes karriär?
Som tur var hade hon lärt sig att ta det som det kommer. Och om snorkiga idioter som Nikke Rhodes dök upp längs vägen, kunde de antingen anpassa sig eller dra åt helvete.
KAPITEL TRE
Följande morgon, åkte Chloe på en otrevlig väckning, som satte tonen för den kommande karriären. Hennes mobil ringde redan klockan 05:45, och det var från en av FBI:s Biträdande Direktörer, som jobbade direkt under Direktör Johnsons. Hon han knappt rassla ur sig ett nyvaket “Hallå?” förrän mannen på andra sidan linjen började prata.
“Det här är Biträdande Direktör Garcia. Är detta Agent Chloe Fine?”
“Det är det.” Hon satte sig upp i sängen och hennes hjärta bultade av adrenalinet som redan rusade genom hennes kropp, och skakade av den sista sömnigheten.
“Du ska träffa Agent Rhodes i Bethesda klockan sju. Ni kommer att arbeta med vad som ser ut att vara ett ganska enkelt gängvåldsfall, förmodligen från MS-13. Om du har några frågor bör du kontakta mig direkt, på detta nummer. Agent Rhodes kommer få exakt samma information. När vi har avslutat samtalet kommer du att få adressen via textmeddelande till din mobil. Har du några frågor, Agent Fine?”
Chloe var säker på att hon hade frågor, men det var inget hon kunde sätta ord på nu, gryningen innan hennes första riktiga uppdrag.
“Nej.”
“Bra. Var försiktig och smart där ute, Agent Fine.”
Och det var det. Så fick hon sitt första uppdrag. Hon förstod att de kommande fallen förmodligen inte skulle levereras på det här sättet; inte enligt gårdagens orientering. Men ändå, det var ett ganska effektivt sätt att få igång henne första dagen på hennes nya arbetsplats.
Hon hade redan lagt fram kläderna och duschat kvällen innan, för att förbereda sig väl och se till att hon skulle komma i tid till sitt första uppdrag. Hon tog på sig kläderna, fixade en bagel med Philadelphia-ost och fyllde en termos med kaffe, som hon hade programmerat till klockan 05.00 redan kvällen innan. Under tiden fick hon ett textmeddelande från Direktör Garcia, med adressen i Bethesda. När Chloe kom fram till sin bil hade det bara gått en kvart sedan hon tog emot samtalet.
Hon hade varit i Bethesda, Maryland, flera gånger så hon visste att det gick snabbt att köra dit - lite under en timme, speciellt när det var så här tidigt på dagen och hon slapp den tunga morgontrafiken. När hon hade kommit ut från Washingtons gator och ut på motorvägen, skrev hon