Copyright © 2013 av Morgan Rice

      Alla rättigheter förbehålls. Utöver vad som tillåts enligt U.S. Copyright Act 1976, så får inga delar av denna publikation reproduceras, distribueras eller överföras i någon form eller några medel, lagras i databas eller annan lagring, utan författarens tillåtelse.

      Denna e-bok medför enbart rätt till din personliga läsning. E-boken får inte säljas vidare eller ges bort till andra. Om du önskar dela med dig av boken, vänligen köp ytterligare en kopia avsedd för mottagaren. Om du läser denna bok utan att själv ha köpt den, eller om den inte var köpt enbart för dig, vänligen återlämna den och köp ditt eget exemplar. Tack för att du respekterar författarens hårda arbete med boken!

      Boken är ett skönlitterärt verk av fiktion. Namn, karaktärer, företag, organisationer, platser, tillställningar och händelser är produkter av författarens fantasi eller använda med skönlitterära ändamål. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller döda, är fullkomligt slumpartade.

      Upphovsrätt för omslagsbilden tillhör Sergii Votit och brukas enligt licens från Shutterstock.com.

      KAPITEL ETT

      Gwendolyn samlade sig själv mot den kalla, piskande vinden när hon stod på kanten av kanjonen och tog hennes första steg mot den välvda bron som var den Norra korsningen. Denna skrangliga bro som var täckt av is, var gjort av slitet trä-rep och plankor, och såg knappast ut att vara kapabel till att hålla för dem. Gwen kröp ihop när hon tog sitt första steg. Gwen halkade, och sträckte sig fram och tog tag i repet, som svingade och hjälpte knappast. Hennes hjärta sjönk när hon tänkte på att den svajiga bro var det enda sättet att korsa till den norra sidan av kanjonen, för att komma in i Nethervärlden, och för att hitta Argon.

      Hon kollade upp och såg, på håll, hur Nethervärlden spridde ut sig, ett täcke av vit snö. Fältet såg ännu mer olycksbådande ut nu. En plötsligt vind kom, och repet svajade så våldsamt, så att Gwendolyn tog tag i repet med båda händerna och satte sig på knä. För en stund så visste hon inte om hon ens kunde hålla sig kvar, mycket mindre korsa det. Hon insåg att detta var betydligt mer farligt än vad hon hade tänkt, och att de skulle alla dö när de försökte. ”Min lady?” sa en röst. Gwen vände sig om för att se Aberthol stå några meter bakom, bredvid Steffen, Alistar och Krohn, och alla väntade på att följa efter. De fem var en väldigt osannolik grupp, uppflugna här på änden av världen, och stod mot en osäker framtid och antagligen döden.

      ”Måste vi verkligen försöka att gå över denna?” frågade han. Gwendolyn vände sig om och kollade ut på den piskande snön och vinden framför henne, och tog tag i sina pälsar hårdare runt hennes axlar när hon började att skaka. I hemlighet ville hon inte korsa bron; hon ville inte ens göra denna resan över huvud taget. Hon skulle hellre återvända till säkerheten i hennes barndomshem, Kungens gårdsplan, för att sitta bredvid deras murar, framför en eld, och inte begrunda någon av de faror och oroligheter som världen hade dränkt sedan hon hade blivit drottning. Men såklart kunde hon inte göra det. Kungens gårdsplan finns inte längre; hennes barndom var borta; och hon var drottning nu. Hon hade en bebis som någon gång skulle komma som hon var tvungen att ta hand om, och en make som någon gång skulle komma, någonstans där ute, och de behövde henne. För Thorgrin, skulle hon gå genom eld om det behövdes.

      Gwen var säker på att det skulle behövas. De alla behövde Argon, inte bara hon och Thor,