Åtrådd. Блейк Пирс
Читать онлайн книгу.
kunde April inte hålla sina händer ifrån mobiltelefonen.
"Snälla, lägg ifrån dig din telefon," sa Riley. "Det är middagsdags."
"Bara en sekund, mamma," sa April och fortsatte att skicka sms.
Riley var bara måttligt irriterad över Aprils uppvisning av detta tonårsbeteende. Sanningen var att det definitivt hade en guldkant. April hade gjort bra ifrån sig i skolan detta år och skaffat sig nya vänner som, enligt Riley, var en mycket bättre grupp av barn än de April hade hängt med tidigare. Riley gissade att April nu skickade sms till en pojke som hon var intresserad av. Hittills hade April dock aldrig nämnt honom.
April slutade skriva när Gabriela kom in från köket med en bricka chili rellenos. När hon satte ner de ångande, saftigt fyllda paprikorna på köksbordet, började April skratta skälmskt.
"Tillräckligt picante, Gabriela?" frågade hon.
"Sí," svarade Gabriela, och fnittrade också.
Det var ett pågående skämt bland de tre av dem. Ryan hade ogillat mat som var för stark. Han kunde faktiskt inte äta det alls. När det kom till April och Riley så var det bättre ju starkare det var. Gabriela behövde inte hålla tillbaka—eller åtminstone inte lika mycket som hon brukade. Riley tvivlade på att varken hon själv eller April skulle kunna hantera Gabrielas ursprungliga, Guatemalanska recept.
När Gabriela var färdig med att ställa fram maten för alla tre av dem, så vände hon sig till Riley och sa, "Gentleman är guapo, eller?"
Riley kände hur hon började rodna. "Stilig? Jag märkt inte det, Gabriela."
Gabriela släppte lös ett gapskratt. Hon satte sig ner för att äta med dem och började nynna på en lugn liten truddelutt. Riley gissade att det var en Guatemalansk kärlekssång och April stirrade på sin mamma.
"Vilken gentleman, mamma?" frågade hon.
"Åh, vår granne kom förbi för en liten stund sedan"
April avbröt ivrigt. "Herregud! Var det Crystals pappa? Det var det va! Är han inte fin?"
"Och jag tror att han är singel," sa Gabriela.
"Okej, sluta nu," sa Riley med ett skratt. "Ge mig lite utrymme till att leva. Jag behöver inte att ni två försöker fixa ihop mig med ’killen i huset bredvid’."
De fortsatte att småprata medan de åt sina fyllda paprikor, och middagen var nästan färdig äten när Riley kände telefonen vibrera i fickan.
Fan, tänkte hon. Jag borde inte ha tagit med mig den till bordet.
Den fortsatte att vibrera. Hon var tvungen att ta samtalet. Sedan hon hade kommit hem hade Brent Meredith lämnat ytterligare två textmeddelanden, och Riley hade sagt till sig själv att hon skulle ringa honom senare. Hon kunde inte undvika det längre. Hon ursäktade sig från bordet för att ta emot samtalet.
"Riley, jag är ledsen att jag stör dig så här," sa hennes chef. "Men jag behöver verkligen din hjälp."
Riley var förvånad över att höra Meredith tilltala henne vid förnamn. Det var sällsynt. Trots att hon kände sig ganska nära honom, hänvisade han vanligtvis henne som agent Paige. Han var normalt väldigt affärsmässig, ibland även lite för tvär.
"Vad är det?" frågade Riley.
Meredith blev tyst en sekund. Riley undrade varför han var så återhållsam. Hennes hjärta hoppade över ett slag och hon kände sig plötsligt säker på att det rörde sig just om de nyheter som hon hade fruktat.
"Riley, jag kommer att be dig om en personlig tjänst," sa han, och han lät mindre befallande än vanligt. "Jag har blivit ombedd att undersöka ett mord i Phoenix."
Riley blev överraskad. "Ett enda mord?" frågade hon. "Varför skulle det kräva FBI?"
"Jag har en gammal vän på fältkontoret i Phoenix," sa Meredith. "Garrett Holbrook. Vi gick på akademin tillsammans. Hans syster var offret, hon hette Nancy."
"Jag är hemskt ledsen," sa Riley. "Men den lokala polisen..."
Det var en sällsynt men subtil begäran i Merediths röst.
"Garrett vill verkligen ha vår hjälp. Hon var prostituerad. Hon bara försvann och sen dök kroppen upp i en sjö. Han vill att vi ska se på det som en seriemördares arbete."
Riley tyckte att förfrågan verkade konstig. Prostituerade försvinner ofta utan att bli dödade. Ibland bestämde de sig för att göra sitt arbete någon annanstans. Eller bara sluta.
"Har han någon anledning att tänka så?" frågade hon.
"Jag vet inte, sa Meredith. "Kanske vill han tänka så för att få oss inblandade. Men det är sant, som du vet, att prostituerade är frekventa mål för seriemördare."
Riley visste att det var sant. Prostituerades livsstil gjorde dem speciellt utsatta. De var synliga och tillgängliga, ensamma med främlingar och ofta drogberoende.
Meredith fortsatte, "Han ringde mig personligen. Jag lovade honom att jag skulle skicka mina allra bästa agenter till Phoenix. Och självklart—så inkluderar det dig."
Riley kände sig rörd. Meredith gjorde det inte lätt att säga nej.
"Snälla försök att förstå," sa hon. "Jag kan bara inte ta på mig något nytt."
Riley kände sig vagt oärlig. Kan inte eller vill inte? frågade hon sig själv. Efter att hon hade fångats och torterats av en seriemördare, hade alla insisterat på att hon skulle ta ledigt från jobbet. Hon hade försökt att göra det, men fann sig i ett desperat behov utav att jobba. Nu undrade hon vad den desperationen verkligen hade handlat om. Hon hade varit hänsynslös och självförstörande, och hade haft det svårt att få sitt liv under kontroll. När hon äntligen hade dödat Peterson, hennes plågoande, trodde hon att allt skulle bli bra igen. Men han plågade henne fortfarande och hon hade fått nya problem över upplösningen efter sitt senaste fall.
Efter en paus tillade hon, "Jag behöver mer tid från fältet. Jag är fortfarande tekniskt sett ledig och jag försöker verkligen sätta ihop mitt liv igen."
En lång tystnad följde. Det lät inte som om Meredith skulle argumentera emot, än mindre beordra henne. Men han skulle inte säga att han var okej med det heller. Han skulle inte släppa på trycket.
Hon hörde Meredith ge ifrån sig en lång, sorgsen suck. "Garrett hade avlägsnat sig från Nancy i åratal. Vad som hände med henne nu tär på honom något så fruktansvärt. Jag antar att det finns något att lära sig där, är det inte? Ta inte någon i ditt liv för givet. Håll alltid kontakten."
Riley tappade nästan telefonen. Merediths ord vidrörde en nerv som inte hade berörts på länge. Riley hade förlorat kontakt med sin egen, äldre syster för många år sedan. De var nu främlingar och hon hade inte ens undrat över Wendy på väldigt länge. Hon hade ingen aning om vad hennes egen syster gjorde nu eller vart hon befann sig.
Efter ännu en paus sa Meredith, "Lova mig att du tänker över detta."
"Jag ska," sa Riley.
De avslutade samtalet.
Hon kände sig fruktansvärd. Meredith hade följt henne genom flera hemska stunder och han hade aldrig visat en sådan sårbarhet gentemot henne tidigare. Hon hatade att svika honom. Och hon hade just lovat honom att tänka över det.
Och oavsett hur gärna hon ville, så var Riley inte säker på att hon kunde säga nej.
Kapitel 3
Mannen satt i sin bil på parkeringen och tittade mot horan medan hon närmade sig längst gatan. "Chiffon", kallade hon sig själv. Vilket självklart inte var hennes riktiga namn. Och han var säker på att hon satt på många hemligheter.
Jag