Urantiaboken. Urantia Foundation
Читать онлайн книгу.
rymden som finns mellan dessa två kretsar av gravitationskroppar är unik då ingenting liknande står att finna i hela det vida universum. Denna zon kännetecknas av enorma upp- och nedgående vågrörelser och uppfylls av enorma energiaktiviteter av ett okänt slag.
14:1.18 (154.2) Enligt vår uppfattning kommer ingenting likt de mörka gravitationskropparna i centraluniversumet att känneteckna den framtida utvecklingen av nivåerna i yttre rymden; vi anser dessa processioner i alternerande riktning av jättelika gravitationsbalanserande kroppar vara unika i totaluniversum.
2. Havonas sammansättning
14:2.1 (154.3) Andevarelserna vistas inte i den dunkla rymden; de bebor inte eteriska världar; de har sitt hemvist på faktiska sfärer av materiell natur, världar som är precis lika verkliga som de på vilka de dödliga lever. Havonavärldarna är verkliga och konkreta, även fast deras verkliga substans skiljer sig från den materiella organisationen av planeterna i de sju superuniverserna.
14:2.2 (154.4) Havonas fysiska realiteter företräder en klass av energiorganisation som radikalt skiljer sig från varje slag som råder i rymdens evolutionära universer. Havonaenergierna är trefaldiga; enheterna av energi-materia i superuniverserna innehåller en tvåfaldig energiladdning, fastän en form av energi existerar i negativa och positiva faser. Skapandet av centraluniversumet är trefaldigt (Treenighet); skapandet av ett lokaluniversum (direkt) är tvåfaldigt, av en Skaparson och en Skapande Ande.
14:2.3 (154.5) Materialet i Havona består av en organisation av exakt tusen kemiska grundelement och en balanserad funktion av de sju formerna av havonaenergi. Var och en av dessa grundenergier uppvisar sju retningsfaser, så att ursprungsinvånarna i Havona reagerar på fyrtionio olika förnimmelsestimuli. Med andra ord, sett från en rent fysisk ståndpunkt har ursprungsinvånarna i centraluniversumet fyrtionio specialiserade former av sinnesförnimmelser. Morontiasinnena är sjuttio och de högre andliga formerna av reaktionsrespons varierar hos olika typers varelser från sjuttio till tvåhundratio.
14:2.4 (154.6) Ingen av de fysiska varelserna i centraluniversumet skulle vara synlig för urantiabor. Inte heller skulle någon fysisk retning i dessa avlägsna världar leda till någon reaktion i era grova sinnesorgan. Om en dödlig från Urantia kunde transporteras till Havona skulle han där vara döv, blind och i total avsaknad av alla andra sinnesreaktioner; han skulle kunna fungera endast som en begränsad självmedveten varelse utan alla intryck från omgivningen och alla reaktioner därpå.
14:2.5 (154.7) Det finns talrika fysiska fenomen och andliga reaktioner som försiggår i den centrala skapelsen och som är okända i sådana världar som Urantia. Den grundläggande organisationen av en trefaldig skapelse är helt olik den tvåfaldiga sammansättningen av ett skapat universum i tid och rymd.
14:2.6 (154.8) All naturlag är koordinerad på en helt annan basis än i de dubbla energisystemen i de evolverande skapelserna. Hela centraluniversumet är organiserat i enlighet med ett trefaldigt system av fulländad och symmetrisk kontroll. Överallt i hela Paradis-Havona-systemet upprätthålls en fulländad balans mellan alla kosmiska realiteter och alla andliga krafter. Med ett absolut grepp om den materiella skapelsen reglerar och upprätthåller Paradiset fullkomligt de fysiska energierna i detta centraluniversum; den Evige Sonen uppehåller som en del av sitt alltomfattande andegrepp på det mest fullkomliga sätt den andliga statusen som alla i Havona har. I Paradiset är ingenting experimentellt, och Paradis-Havona-systemet är en enhet av kreativ fulländning.
14:2.7 (155.1) Den Evige Sonens universella andliga gravitation är otroligt aktiv överallt i centraluniversumet. Alla andevärden och andliga personligheter dras oupphörligt inåt mot Gudarnas boning. Denna dragning mot Gud är intensiv och oundviklig. Ambitionen att nå fram till Gud är starkare i centraluniversumet, inte för att andegravitationen är starkare än i de uteliggande universerna, utan för att de varelser som har uppnått Havona är mera fullt förandligade och därför mera mottagliga för den ständigt närvarande verkan av dragningen från den Evige Sonens universella andegravitation.
14:2.8 (155.2) På samma sätt drar den Oändlige Anden alla intellektuella värden mot Paradiset. Överallt i centraluniversumet verkar den Oändlige Andens sinnesgravitation i förening med den Evige Sonens andegravitation, och dessa tillsammans bildar den kombinerade drivkraften som får de uppstigande själarna att söka Gud, att nå fram till Gudomen, att uppnå Paradiset och att lära känna Fadern.
14:2.9 (155.3) Havona är ett andligen fullkomligt och fysiskt stabilt universum. Kontrollen av och den balanserade stabiliteten i centraluniversumet förefaller att vara perfekt. Allt det fysiska och det andliga är fullständigt förutsägbart, men inte sinnesfenomenen och den personliga viljan. Vi drar den slutsatsen att synd kan räknas som en omöjlig företeelse, men vi gör det på basis av att Havonas med fri vilja försedda ursprungsvarelser aldrig har gjort sig skyldiga till att gå emot Gudomens vilja. Under all evighet har dessa himmelska varelser varit konsekvent lojala mot Dagarnas Eviga. Inte heller har synd framträtt i någon skapad varelse som har kommit till Havona som pilgrim. Aldrig har det inträffat att någon varelse har uppfört sig illa i någon grupp av personligheter som någonsin har skapats i, eller fått tillträde till, centraluniversumet Havona. Så fulländade och gudomliga är urvalsmetoderna och -sätten i tidens universer att något misstag enligt anteckningarna i Havona aldrig har inträffat; inga misstag har någonsin gjorts; ingen uppstigande själ har någonsin för tidigt fått tillträde till centraluniversumet.
3. Världarna i Havona
14:3.1 (155.4) När det gäller regeringen i centraluniversumet, så finns det ingen. Havona är så utsökt fulländat att inget intellektuellt regeringssystem behövs. Det finns inga reguljärt inrättade domstolar, inte heller finns det lagstiftande församlingar; Havona behöver endast ett administrativt styre. Här kan man se höjden av idealen om sant självstyre.
14:3.2 (155.5) Det finns inget behov av regering bland sådana perfekta och nästan perfekta förståndsvarelser. De behöver inte något reglemente, ty de är varelser med medfödd fullkomlighet blandade med evolutionära varelser som för länge sedan har klarat prövningen i superuniversernas högsta domstolar.
14:3.3 (155.6) Administrationen av Havona är inte automatisk, men den är beundransvärt fulländad och gudomligt effektiv. Den är i huvudsak planetarisk och anförtrodd den på planeten bosatta Dagarnas Evige; varje havonasfär styrs av en av dessa personligheter med treenighetsursprung. Dagarnas Eviga är inte skapare, men de är perfekta administratörer. De undervisar med suprem skicklighet och leder sina planetariska barn med en visdomens fullkomlighet som gränsar till absoluthet.
14:3.4 (156.1) Centraluniversumets en miljard sfärer utgör utbildningsvärldar för de höga personligheterna födda i Paradiset och Havona, och vidare tjänar de som slutliga utvärderingsarenor för uppstigande varelser från de evolutionära världarna i tiden. Vid verkställandet av den Universelle Faderns stora plan för de skapades uppstigande landsätts tidens pilgrimer på den yttre eller sjunde kretsens mottagningsvärldar, och efter ytterligare träning och vidgad erfarenhet uppflyttas de stegvis, från planet till planet och cirkel till cirkel, tills de slutligen når fram till Gudomarna och får residens i Paradiset.
14:3.5 (156.2) Fastän sfärerna på de sju kretsarna upprätthålls i all sin himmelska härlighet används för närvarande endast omkring en procent av all planetarisk kapacitet i arbetet med att befrämja Faderns universella plan för de dödligas uppstigande. Omkring en tiondedel av en procent av dessa enorma världars yta är anvisad för Finalitkårens liv och aktiviteter; dessa varelser som evigt är stadgade i ljus och liv vistas och tjänar ofta på havonavärldarna. Dessa upphöjda varelser har sitt personliga residens i Paradiset.
14:3.6 (156.3) Den planetariska uppbyggnaden av havonasfärerna är helt olik rymdens evolutionära världar och system. Ingen annanstans i hela storuniversum är det lämpligt att använda sådana enorma sfärer som bebodda världar. Den triatafysiska konstitutionen tillsammans med den balanserande effekten av de enorma mörka gravitationskropparna gör det möjligt att