Urantiaboken. Urantia Foundation
Читать онлайн книгу.
(166.7) 6. Superuniversumet. Tio större sektorer (omkring 1.000.000.000.000 beboeliga planeter) utgör ett superuniversum. Varje superuniversum är försett med en enorm och strålande högkvartersvärld och den styrs av tre Dagarnas Forna.
15:2.9 (166.8) 7. Storuniversum. Sju superuniverser bildar det nuvarande organiserade storuniversumet, som består av ungefär sju biljoner beboeliga världar plus de arkitektoniska sfärerna och de en miljard bebodda sfärerna i Havona. Superuniverserna styrs och administreras, indirekt och genom återspegling, från Paradiset av de Sju Härskarandarna. Havonas en miljard världar administreras direkt av Dagarnas Eviga, med en sådan Suprem Treenighetspersonlighet presiderande över var och en av dessa fulländade sfärer.
15:2.10 (167.1) Uteslutande Paradis-Havona-sfärerna innehåller planen för universums organisation följande enheter:
15:2.11 (167.2) Superuniverser . . . . . . . . . . . . . 7
15:2.12 (167.3) Större sektorer. . . . . . . . . . . . . 70
15:2.13 (167.4) Mindre sektorer. . . . . . . . . . . . 7.000
15:2.14 (167.5) Lokala universer . . . . . . . . . .700.000
15:2.15 (167.6) Konstellationer. . . . . . . . . 70.000.000
15:2.16 (167.7) Lokalsystem. . . . . . . . . .7.000.000.000
15:2.17 (167.8) Beboeliga planeter . . 7.000.000.000.000
15:2.18 (167.9) Vart och ett av de sju superuniverserna är strukturerat ungefär som följer:
15:2.19 (167.10) Ett system omfattar, ungefär. . . . . . . . . . . . . . .1.000 världar
15:2.20 (167.11) En konstellation (100 system) . . . . . . . . . . . . 100.000 världar
15:2.21 (167.12) Ett universum (100 konstellationer) . . . . . . . .10.000.000 världar
15:2.22 (167.13) En mindre sektor (100 universer). . . . . . . . . 1.000.000.000 världar
15:2.23 (167.14) En större sektor (100 mindre sektorer). . . . .100.000.000.000 världar
15:2.24 (167.15) Ett superuniversum (10 större sektorer) . . 1.000.000.000.000 världar
15:2.25 (167.16) Alla sådana uppskattningar är i bästa fall ungefärliga, ty nya system utvecklas ständigt medan andra organisationer temporärt passerar ut ur materiell existens.
3. Superuniverset Orvonton
15:3.1 (167.17) Praktiskt taget alla de stjärnbeströdda områden som på Urantia kan ses med blotta ögat hör till den sjunde sektorn i storuniversum, superuniversumet Orvonton. Vintergatans vidsträckta stjärnsystem representerar den centrala kärnan i Orvonton och ligger till största delen bortom gränserna för ert lokaluniversum. Denna stora anhopning av solar, mörka öar i rymden, dubbelstjärnor, sfäriska svärmar, stjärnmoln, spiralformiga och andra nebulosor, tillsammans med myriader av enskilda planeter bildar en klockliknande, avlångt cirkelformad gruppering om cirka en sjundedel av de bebodda evolutionära universerna.
15:3.2 (167.18) Då ni från Urantias astronomiska läge ser igenom tvärsnittet av närliggande system mot den stora Vintergatan observerar ni att sfärerna i Orvonton färdas i ett vidsträckt avlångt plan vars bredd är långt större än tjockleken och längden långt större än bredden.
15:3.3 (167.19) Observation av den så kallade Vintergatan avslöjar att tätheten av stjärnor i Orvonton relativt sett tilltar när man skärskådar himmelen i en viss riktning, medan tätheten avtar på vardera sidan därom; antalet stjärnor och andra sfärer avtar bort från huvudplanet i vårt materiella superuniversum. Då observationsvinkeln är fördelaktig, när ni skådar genom huvuddelen av detta tätaste område, ser ni in mot residensuniversumet och alltings centrum.
15:3.4 (167.20) Av de tio större delarna av Orvonton har åtta blivit någotsånär identifierade av astronomerna på Urantia. De två andra är svåra att urskilja separat då ni är tvungna att se dessa fenomen från insidan. Om ni kunde se på superuniversumet Orvonton från ett läge långt ute i rymden skulle ni omedelbart känna igen de tio större sektorerna i den sjunde galaxen.
15:3.5 (168.1) Rotationscentret för er mindre sektor är beläget långt borta i Skyttens enorma och täta stjärnmoln, runt vilket ert lokaluniversum och dess associerade skapelser alla rör sig, och från motsatta sidorna av Skyttens vidsträckta subgalaktiska system kan ni observera två stora strömmar av stjärnmoln som framträder som enorma stjärnslingor.
15:3.6 (168.2) Kärnan av det fysiska system till vilket er sol och dess associerade planeter hör den före detta nebulosan Andronovers center. Denna forna spiralnebulosa blev något deformerad av gravitationsstörningarna förenade med de händelser som inträffade i samband med att ert solsystem föddes och som förorsakades av att en stor nebulosa i grannskapet kom nära intill. Denna närapå kollision förändrade Andronover till en något klotformad anhopning men förstörde inte helt tvåvägsprocessionen av solarna och deras associerade fysiska grupper. Ert solsystem intar nu en ganska central position i en av armarna av denna deformerade spiral, med ett läge ungefär halvvägs från centrum ut mot änden av stjärnströmmen.
15:3.7 (168.3) Skyttens sektor och alla andra sektorer och delar av Orvonton kretsar runt Uversa, och en del av förvirringen hos stjärnforskarna på Urantia uppstår av de illusioner och relativa förvrängningar som åstadkoms av följande mångahanda rotationsrörelser:
15:3.8 (168.4) 1. Urantias rotation kring sin sol.
15:3.9 (168.5) 2. Ert solsystems kretslopp kring kärnan av den före detta nebulosan Andronover.
15:3.10 (168.6) 3. Stjärnfamiljen Andronovers och med den förenade svärmars rotation kring det sammansatta rotations- och gravitationscentret i stjärnmolnet Nebadon.
15:3.11 (168.7) 4. Det lokala stjärnmolnet Nebadons och dess associerade skapelsers rotation kring sin mindre sektors centrum i Skytten.
15:3.12 (168.8) 5. De hundra mindre sektorernas, medräknat Skyttens, rotation kring sin större sektor.
15:3.13 (168.9) 6. De tio större sektorernas, de så kallade stjärnförskjutningarnas, kretslopp kring Orvontons högkvarter Uversa.
15:3.14 (168.10) 7. Orvontons och de sex associerade superuniversernas rörelse runt Paradiset och Havona, processionen moturs av superuniversernas rymdnivå.
15:3.15 (168.11) Dessa mångahanda rörelser är av flera slag: Rymdbanorna för er planet och ert solsystem är medärvda, tillhörande tillkomsten. Orvontons absoluta rörelse moturs är också medärvd, tillhörande totaluniversums arkitektoniska planer. Men de mellanliggande rörelserna är av blandat ursprung, och de beror till en del på den strukturella segmenteringen av materia-energi till superuniverserna och till en del är de ett resultat Paradisets kraftorganisatörers intelligenta och ändamålsenliga verksamhet.
15:3.16 (168.12) Lokaluniverserna är närmare varandra ju närmare Havona de är belägna; kretsarna är större till antalet, och de ligger oftare ovanpå varandra, skikt på skikt. Men längre ut från det eviga centret finns det allt färre system, skikt, kretsar och universer.
4. Nebulosorna — universernas anfäder
15:4.1 (169.1) Trots att skapandet och universernas organiserande evigt förblir under kontroll av de infinita Skaparna och deras kompanjoner, framskrider hela fenomenet enligt en föreskriven teknik och i överensstämmelse med gravitationslagarna för kraft, energi och materia. Men det finns något av ett mysterium förenat med den universella kraftladdningen i rymden; vi förstår helt organiserandet av de materiella skapelserna från det ultimatoniska stadiet och vidare, men vi förstår inte fullt ultimatonernas kosmiska förhistoria. Vi är övertygade om att dessa förstadiekrafter har ett ursprung i Paradiset emedan de ständigt löper genom den genomströmmade rymden exakt längs Paradisets gigantiska huvudlinjer. Fastän den inte reagerar