Urantiaboken. Urantia Foundation
Читать онлайн книгу.
den Evige Sonen utan representerar också till fullo den Universelle Faderns personlighetsnärvaro, och i själva verket förkroppsligar denne, för och i sitt lokaluniversum. Han representerar även Fader-Sonen. Dessa förhållanden gör Skaparsonen till den mäktigaste, den mest mångsidiga och inflytelserika av alla gudomliga varelser som har förmågan att direkt administrera evolutionära universer och att ha personlighetskontakt med omogna skapade varelser.
33:1.3 (366.4) Vår Skaparson utövar samma andliga dragningskraft, andegravitation, från lokaluniversumets högkvarter som den Evige Sonen från Paradiset skulle utöva om han vore personligen närvarande i Salvington, och mera; denne Universumson är också den Universelle Faderns personifikation för universumet Nebadon. Skaparsönerna är personlighetscentra för de andliga krafterna från Fader-Sonen i Paradiset. Skaparsönerna är de slutliga styrke- och personlighetsfokuseringarna för Gud den Sjufaldiges mäktiga tid-rymd attribut.
33:1.4 (367.1) Skaparsonen är den Universelle Faderns ställföreträdande personalisering, den Evige Sonens jämlike i fråga om gudomlighet och den Oändlige Andens skapande kompanjon. För vårt universum och alla dess bebodda världar är Härskarsonen i själva verket Gud. Han personifierar allt det av Paradisgudomarna som evolverande dödliga kan urskilja och förstå. Denne Son och hans Andepartner är era skaparföräldrar. För er är Mikael, Skaparsonen, den suprema personligheten; för er är den Evige Sonen supersuprem — en infinit Gudomspersonlighet.
33:1.5 (367.2) I Skaparsonens person har vi en härskare och gudomlig förälder som är alldeles lika mäktig, effektiv och välvillig som den Universelle Fadern och den Evige Sonen skulle vara om båda vore närvarande i Salvington och engagerade i att administrera universumet Nebadons angelägenheter.
2. Nebadons härskare
33:2.1 (367.3) Observation av Skaparsönerna avslöjar att en del liknar mera Fadern, andra Sonen, och en del är en blandning av båda sina infinita föräldrar. Vår Skaparson uppvisar mycket klart drag och egenskaper som mera påminner om den Evige Sonen.
33:2.2 (367.4) Mikael valde att organisera detta lokaluniversum, och här härskar han nu supremt. Hans personliga makt begränsas av de från förut existerande gravitationsströmkretsarna med centrum i Paradiset och av förbehållet hos Dagarnas Forna i superuniversumstyret att fatta de slutliga verkställighetsdomarna om personlighetens utsläckande. Personlighet utges endast av Fadern, men Skaparsönerna formar med godkännande av den Evige Sonen nya varelsemönster, och i samverkan med sin Andepartner kan de försöka åstadkomma nya omvandlingar av energi och materia.
33:2.3 (367.5) Mikael är personifikationen av Paradisets Fader-Son för och i lokaluniversumet Nebadon; när därför den Skapande Moderanden, den Oändlige Andens representation i lokaluniversumet, underordnade sig Kristus Mikael vid hans återkomst från sin slutliga utgivning på Urantia fick Mästarsonen därmed i sin hand ”all makt i himlen och på jorden”.
33:2.4 (367.6) Då de Gudomliga Omvårdarna sålunda underordnar sig Skaparsönerna i lokaluniverserna blir dessa Mästarsöner personliga bevarare av den gudomlighet hos Fadern, Sonen och Anden som kan manifesteras på den finita nivån, medan Mikaelernas erfarenheter av att utge sig som skapade varelser kvalificerar dem för att åskådliggöra den Suprema Varelsens erfarenhetsmässiga gudomlighet. Inga andra varelser i universerna har sålunda personligen uttömt den nuvarande finita erfarenhetens potentialer, och inga andra varelser i universerna har sådana kvalifikationer att ensamma härska suveränt.
33:2.5 (367.7) Fastän Mikaels högkvarter officiellt är beläget i Salvington, Nebadons huvudstad, använder han mycket av sin tid till att besöka konstellationernas och systemens högkvarter och även de enskilda planeterna. Från tid till annan färdas han till Paradiset och ofta till Uversa där han rådgör med Dagarnas Forna. När han är frånvarande från Salvington intas hans plats av Gabriel som då fungerar som universumet Nebadons regent.
3. Universumets Son och Ande
33:3.1 (368.1) Fastän den Oändlige Anden genomsyrar alla tidens och rymdens universer verkar den från högkvarteret i varje lokaluniversum som en specialiserad fokusering som får personlighetens alla egenskaper genom skapande samarbete med Skaparsonen. I fråga om ett lokaluniversum är Skaparsonens administrativa auktoritet suprem; den Oändlige Anden samarbetar, i form av den Gudomliga Omvårdaren, fullständigt, fast fullkomligt jämställd.
33:3.2 (368.2) Universumets Moderande i Salvington, Mikaels kompanjon vid övervakningen och administrationen av Nebadon, hör till den sjätte gruppen av Suprema Andar och utgör den 611.121:sta i den klassen. Hon erbjöd sig att följa med Mikael vid det tillfälle då han blev fri från sina skyldigheter i Paradiset och har allt sedan dess verkat tillsammans med honom i att skapa och styra hans universum.
33:3.3 (368.3) Härskar-Skaparsonen är den personliga regenten i sitt universum, men i alla detaljer vid dess skötsel är Universum-Anden medregent med Sonen. Medan Anden alltid erkänner Sonen som regent och härskare tillerkänner Sonen alltid Anden en jämbördig ställning och jämlik behörighet i rikets alla ärenden. I allt sitt arbete med att skänka kärlek och liv får Skaparsonen alltid och evigt fulländat stöd och skicklig hjälp av den allvisa och evigt trogna Universum-Anden och av hela hennes mångahanda följe av änglapersonligheter. Denna Gudomliga Omvårdare är i verkligheten andarnas och andepersonligheternas moder, Skaparsonens ständigt närvarande och allvisa rådgivare, och en trogen och sann manifestation av den Oändlige Anden i Paradiset.
33:3.4 (368.4) Sonen fungerar som en far i sitt lokaluniversum. Anden har rollen av en mor, så som dödliga varelser förstår det; hon assisterar alltid Sonen och är för evigt oundgänglig för universumets administration. Vid uppror kan endast Sonen och hans associerade Söner fungera som frälsare. Anden kan aldrig börja bekämpa ett uppror eller försvara den lagliga makten, men alltid stöder Anden Sonen i allt vad han kan nödgas genomgå i sina strävanden att stabilisera styret och upprätthålla den lagliga makten i världar som befläckas av det onda eller domineras av synd. Endast en Son kan återvinna deras gemensamma skapelse, men ingen Son kunde hoppas på slutlig framgång utan oupphörlig medverkan av den Gudomliga Omvårdaren och hennes omfattande samling av andemedhjälpare, Guds döttrar, som så troget och tappert kämpar för de dödliga människornas välfärd och för sina gudomliga föräldrars ära.
33:3.5 (368.5) Då Skaparsonen har avslutat sin sjunde och sista utgivning som skapad varelse tar den osäkerhet slut som den tidvisa isoleringen har medfört för den Gudomliga Omvårdaren, och Sonens medhjälpare i universumet blir för evigt etablerad i säkerhet och kontroll. Det är vid Skaparsonens tronbestigning som Mästarson, vid jubileernas jubileum, som Universumets Ande inför de församlade himmelska skarorna för första gången offentligt och universellt erkänner sig underordnad Sonen och förbinder sig till trohet och lydnad. Denna händelse inträffade i Nebadon vid Mikaels återkomst till Salvington efter sin utgivning på Urantia. Aldrig före detta betydelsefulla tillfälle hade Universumets Ande erkänt sig underordnad Universumets Son, och först sedan Anden sålunda frivilligt hade avstått från makt och behörighet kunde det sanningsenligt förkunnas om Sonen att ”all makt i himmelen och på jorden har blivit given i hans hand”.
33:3.6 (369.1) Efter den Skapande Moderandens försäkran om underordnande erkände Nebadons Mikael ädelt sitt eviga beroende av denna Andeföljeslagare, förordnande Anden till medhärskare över sitt universums domäner och fordrade att alla deras skapade varelser försäkrar Anden sin lojalitet, såsom de hade gett Sonen denna försäkran; och sedan utgavs och utsändes den slutliga ”Förklaringen om Jämlikhet". Fastän Sonen var suverän härskare i sitt lokaluniversum kungjorde han för världarna Andens jämlikhet när det gäller alla former av personlighetsbegåvning och gudomliga karaktärsegenskaper. Och detta blir det överjordiska mönstret för familjeorganisationen och -styret hos till och med de ringa varelserna i rymdens världar. Detta är i sanning familjens och det på fri vilja baserade äktenskapets höga ideal.
33:3.7 (369.2) Sonen och Anden leder nu universumet i mycket så som en