Urantiaboken. Urantia Foundation
Читать онлайн книгу.
(374.2) En Skapande Ande reagerar både på fysiska och andliga realiteter; så även en Skaparson; och sålunda är de jämlika och associerade i administrationen av ett lokaluniversum i tid och rymd.
34:0.3 (374.3) Dessa Dotterandar har del i den Oändlige Andens väsen, men de kan inte fungera samtidigt i arbetet med fysiskt skapande och med andlig omvårdnad. I det fysiska skapandet ger Universumets Son mönstret medan Universumets Ande sätter igång materialisationen av fysiska realiteter. Sonen opererar med styrkemönster men Anden omformar dessa energiskapelser till fysiska substanser. Fastän det i någon mån är svårt att beskriva den Oändlige Andens tidiga universumnärvaro som en person, är Andepartnern för Skaparsonen, det oaktat, personlig och har alltid fungerat som en tydligt urskiljbar individ.
1. Personaliseringen av den Skapande Anden
34:1.1 (374.4) Efter det att det fysiska organiserandet av ett stjärn- och planetkomplex har avslutats och energiströmkretsarna har etablerats av superuniversumets styrkecentrer, sedan detta preliminära skapelsearbete har utförts av den Oändlige Andens representanter verkande genom och under ledning av hans skapande fokusering i lokaluniversumet, då går Mikaelsonens kungörelse ut om att det härnäst i det nyligen organiserade universumet skall projekteras liv. Sedan Paradiset har erkänt denna avsiktsproklamation inträffar en reaktion av godkännande i Paradistreenigheten, varefter den Härskarande i vars superuniversum denna nya skapelse undergår organisering försvinner in i Gudomarnas andliga sken. Under tiden närmar sig de andra Härskarandarna denna Paradisgudomarnas centrala boning, och senare då den gudomsomfamnade Härskaranden träder fram inför sina kollegor inträffar det som kallas för en ”primär eruption”. Detta är en ofantlig andlig blixt, ett fenomen som klart kan urskiljas så långt borta som i det ifrågavarande superuniversumets högkvarter; och samtidigt med denna föga förstådda treenighetsmanifestation inträffar en betydande förändring i naturen av närvaron och styrkan i den Oändlige Andens skapande ande som är bosatt i detta lokaluniversum. Som svar på dessa paradisfenomen personaliseras omedelbart inför Skaparsonen en ny personlig representation av den Oändlige Anden. Detta är den Gudomliga Omvårdaren. Skaparsonens individualiserade Skapande Andemedhjälpare har blivit hans personliga skapande medarbetare, lokaluniversumets Moderande.
34:1.2 (375.1) Från och genom denna nya personliga avskiljning från Medskaparen utgår de etablerade strömmar och anvisade strömkretsar av andekraft och andligt inflytande som är bestämda att genomströmma alla världar och varelser i detta lokaluniversum. I verkligheten är denna nya och personliga närvaro endast en omformning av den från förut existerande och mindre personliga medarbetaren till Sonen i hans tidigare arbete med organisering av det fysiska universumet.
34:1.3 (375.2) Detta är med några få ord berättelsen om ett oerhört stort drama, men det är nästan allt som kan berättas om dessa betydelsefulla händelser. De är ögonblickliga, outgrundliga och ofattbara; hemligheten med tekniken och förfarandet ligger i Paradistreenighetens famn. Endast om en sak är vi förvissade: Andenärvaron i lokaluniversumet under tiden för det rent fysiska skapandet eller organiserandet var ofullständigt differentierad från den Oändlige Anden i Paradiset; däremot, efter det att den övervakande Härskaranden åter uppenbarar sig från Gudarnas hemliga omfamning och efter blixten av andlig energi, förändras den lokala manifestationen av den Oändlige Anden plötsligt och fullständigt till att personligen likna den Härskarande som befann sig i förvandlande förbindelse med den Oändlige Anden. Lokaluniversumets Moderande får sålunda en personlig natur som är färgad av naturen hos Härskaranden i superuniversumet för ifrågavarande astronomiska förvaltningsområde.
34:1.4 (375.3) Denna personaliserade närvaro av den Oändlige Anden, lokaluniversumets Skapande Moderande, är i Satania känd som den Gudomliga Omvårdaren. För alla praktiska syften och andliga ändamål är denna manifestation av Gudomen en gudomlig individ, en andeperson. Och som sådan är hon erkänd och ansedd av Skaparsonen. Det är genom denna lokalisering och personalisering av det Tredje Ursprunget och Centret i vårt lokaluniversum, som Anden senare kunde bli så helt underställd Skaparsonen att det om denne Son sanningsenligt sades: ”All makt i himlen och på jorden har anförtrotts honom”.
2. Den Gudomliga Omvårdarens väsen
34:2.1 (375.4) Efter att ha undergått en uppenbar personlighetsomvandling vid tiden för livets skapande fungerar den Gudomliga Omvårdaren som en person och samarbetar på ett mycket personligt sätt med Skaparsonen vid planerandet och skötseln av de omfattande ärendena i deras lokala skapelse. För många varelsetyper i universumet kan även denna representation av den Oändlige Anden förefalla att inte vara helt personlig under tidsåldrarna före Mikaels slutliga utgivning; men efter det att Skaparsonen har upphöjts till en Mästarsons suveräna makt förstärks de personliga egenskaperna hos den Skapande Moderanden till den grad att hon känns igen som en person av alla individer som kommer i kontakt med henne.
34:2.2 (375.5) Från sin tidigaste association med Skaparsonen har Universumets Ande alla den Oändlige Andens egenskaper för fysisk kontroll, inklusive full förmåga till antigravitation. Efter det att Universumets Ande har uppnått personlig ställning utövar hon alldeles lika täckande och fullständig kontroll av sinnesgravitationen i lokaluniversumet som den Oändlige Anden skulle göra vid personlig närvaro.
34:2.3 (375.6) I varje lokaluniversum fungerar den Gudomliga Omvårdaren i enlighet med naturen och de inneboende karakteristika hos den Oändlige Anden så som de förkroppsligas i en av de Sju Härskarandarna i Paradiset. Fastän det finns en grundläggande enhetlighet i karaktären hos alla Universumandar finns det också en funktionell olikhet som bestäms av deras ursprung hos en av de Sju Härskarandarna. Denna olikhet i ursprunget är förklaringen till att lokaluniversernas Moderandar fungerar på olika sätt i olika superuniverser. Men i fråga om alla väsentliga andliga egenskaper är dessa Andar identiska, lika andliga och alltigenom gudomliga, oberoende av differentiering enligt superuniversum.
34:2.4 (376.1) Den Skapande Anden är medansvarig med Skaparsonen vid produktionen av världarnas skapade varelser och hon sviker aldrig Sonen i strävandena att upprätthålla och bevara dessa skapelser. Liv tilldelas och uppehålls genom den Skapande Andens förmedling. ”Du sänder ut din Ande, då blir de skapade. Du förnyar jordens anlete.”
34:2.5 (376.2) Vid skapandet av ett universum med förståndsvarelser fungerar den Skapande Moderanden först inom universumfulländningens sfär och samarbetar med Sonen i skapandet av den Klara Morgonstjärnan. Senare närmar sig Andens efterkommande allt mera klassen av skapade varelser på planeterna, alldeles så som Sönerna sjunker i grad från Melkisedekarna till de Materiella Sönerna, som faktiskt tar kontakt med världarnas dödliga. I den senare evolutionen av dödliga varelser förmedlar Livsbärarsönerna den fysiska kroppen, fabricerad av det existerande organiserade materialet i världen, medan Universumets Ande bidrar med ”livsanden”.
34:2.6 (376.3) Fastän det sjunde segmentet i storuniversum i många avseenden kanske kan vara långsamt i utvecklingen ser eftersinnande utforskare av våra problem fram mot att en utomordentligt välbalanserad skapelse evolverar under kommande tidsåldrar. Vi förespår denna höggradiga symmetri i Orvonton emedan den Ande som leder detta superuniversum är ledare för Härskarandarna i höjden, en andeintelligens som förkroppsligar den balanserade föreningen och fulländade koordineringen av särdragen och karaktären hos alla tre eviga Gudomar. Vi är långsamma och efterblivna i jämförelse med andra sektorer, men vi kan otvivelaktigt vänta oss en transcendent utveckling och ett enastående uppnående en gång under framtidens eviga tidsåldrar.
3. Sonen och Anden i tid och rymd
34:3.1 (376.4) Varken den Evige Sonen eller den Oändlige Anden är begränsad eller betingad av vare sig tid eller rymd, men de flesta av deras efterkommande är det.
34:3.2 (376.5) Den Oändlige Anden genomsyrar all rymd och bebor evighetens cirkel. I sina personliga kontakter med tidens barn måste dock den Oändlige Andens personligheter ofta räkna med tidselement, om än mindre med rymden.