Innan han dödar. Блейк Пирс
Читать онлайн книгу.
tystnade. Några poliser och andra medarbetare började bläddra nervöst bland informationen i mapparna framför dem. Även om Mackenzie inte hade mycket till övers för Nelson, så stod det i alla fall klart att blotta närvaron av mannen och hans röst kunde ta kommandot över ett helt rum, utan större ansträngning.
"Så här ligger det till", sa Nelson. "Offret är Hailey Lizbrook, en strippa från Omaha. Trettiofyra år gammal, två söner i åldrarna nio och femton. Av informationen vi samlat in att döma blev hon bortförd innan hon kom till jobbet, eftersom hennes arbetsgivare säger att hon aldrig dök upp kvällen före. Inspelningar från övervakningskamerorna på The Runway, hennes arbetsplats, visar ingenting. Så vår arbetshypotes är att hon blev bortförd någonstans på vägen mellan sin lägenhet och The Runway. Det är en landyta på cirka tolv kilometer, som i detta nu undersöks av några av oss tillsammans med Omahas polisdepartement."
Han tittade sedan på Porter som om han var klassens stjärna och sa:
"Porter, du kan väl beskriva brottsplatsen?"
Självklart valde han Porter.
Porter ställde sig upp och tittade runt bordet för att säkerställa att alla gav honom deras odelade uppmärksamhet.
"Offret var fastbunden vid en träpåle, med händerna fastsurrade bakom henne. Hon hittades på en röjd bit mark på ett majsfält, omkring en och en halv kilometer från motorvägen. Hennes rygg hade märken av vad som verkar vara piskrapp. Vi hittade spår i jorden som hade samma storlek och form som piskrappen på ryggen. Även om vi inte kan veta helt säkert förrän efter den rättsmedicinska undersökningen är klar, så är vi hyfsat säkra på att detta inte var ett brott med sexuella motiv, även fast offret hade blivit avklädd till bara underkläderna och resten av hennes kläder inte gick att finna.
"Tack Porter", sa Nelson. "På tal om rättsmedicinsk undersökning så talade jag med rättsläkaren för ungefär tjugo minuter sedan. Han säger att även om de inte kan veta förrän obduktionen är slutförd, så är dödsorsaken högst troligen blodförlust eller någon typ av skada, troligen mot huvudet eller hjärtat.
Hans blick riktades sedan mot Mackenzie och ögonen lyste knappast av entusiasm när han frågade:
"Något att tillägga, White?"
"Siffrorna", sa hon.
Nelson himlade med ögonen så att hela rummet såg. Det var uppenbart respektlöst men hon låtsades inte om det, utan hade fullt fokus på att berätta för alla i rummet innan hon skulle bli avbruten.
"Jag upptäckte vad som verkade vara två olika serier av siffror, separerade av ett snedstreck och inristade i den nedre delen av pålen.
"Vilka siffor var det?" frågade en av de yngre poliserna runt bordet.
"Siffror och bokstäver, faktiskt", sa Mackenzie. "N511 och J202. Jag har en bild på min telefon."
"Det kommer snart andra bilder, så fort Nancy skrivit ut dem", sa Nelson. Han talade snabbt och med en kraftfull röst, så att hela rummet skulle förstå att diskussionen om siffrorna var avklarad.
Mackenzie lyssnade på Nelson medan han malde på om uppgifterna som behövde göras för att täcka hela ytan på tolv kilometer som utgjorde gapet mellan Hailey Lizbrooks bostad och The Runway. Men hon lyssnade bara med ett halvt öra. Hennes medvetande gled in i tankar på hur kvinnans fastbundna kropp hade sett ut där vid pålen. Det var någonting med den synen som nästan hade känts bekant och som nu hade fastnat i henne, där hon satt i konferensrummet.
Hon gick igenom de knapphändiga anteckningarna i mappen och hoppades att någon liten detalj skulle kunna väcka upp något i hennes minne. Hon bläddrade igenom de fyra sidorna av information och hoppades hitta någonting. Hon kände redan till all information som fanns i mappen men hon granskade detaljerna ändå.
Trettiofyraårig kvinna, antas ha mördats föregående natt. Piskrapp, skärsår, diverse bortnötning av hud på hennes rygg, bunden vid en gammal träpåle. Dödsorsak antas vara blodförlust eller möjligt hjärttrauma. Tillvägagångssättet antyder eventuella religiösa övertoner medan kvinnans kroppstyp antyder att det funnits sexuella motiv.
När hon läste det, var det något som klickade. Hon zonade ut och lät medvetandet vandra fritt, utan att störas av omgivningen.
Just som hon kopplade ihop delar av information och började se ett mönster som hon hoppades var fel, gjorde Nelson klart att mötet var på väg att avslutas.
"... och eftersom det är för sent för att sätta upp vägspärrar för att det ska ge något resultat, så behöver vi till största delen förlita oss på vittnesuppgifter, ingen detalj är för liten. Så, någon som har något att tillägga?"
"En sak, sir", sa Mackenzie.
Hon märkte att Nelson höll tillbaka en suck. Hon hörde hur Porter på andra sidan bordet gav ifrån sig någon slags stillsam skrockning. Hon brydde sig inte om det, utan väntade på att se hur Nelson skulle svara henne.
"Ja, White?" frågade han.
"Jag påminns om ett brottsfall från 1987 som liknar detta. Jag är rätt säker på att det var precis utanför Roseland. Tillvägagångssättet var likadant, typen av kvinna likadan. Jag är rätt säker på att våldsmetoden var den samma också."
"1987?" frågade Nelson. "White, var du ens född då?"
Hans kommentar möttes med mjuka skratt från mer än hälften av rummet. Mackenzie lät det rinna av henne. Skämmas kunde hon göra senare.
"Nej, det var jag inte", sa hon utmanande. "Men jag har läst rapporten."
"Du glömmer en sak här, sir", sa Porter. "Mackenzie spenderar sin fritid med att läsa om gamla ouppklarade fall. Tjejen är en vandrande encyklopedi när det gäller den här typen av grejer."
Mackenzie noterade direkt att Porter hade refererat till henne med förnamnet och kallat henne tjej istället för kvinna. Det sorgliga var att han antagligen inte ens var medveten om hur respektlös han framstod.
Nelson kliade sig i huvudet och släppte till slut ut den där tunga sucken som han hållit tillbaka.
"1987? Är du säker?"
"Nästan helt säker."
"Roseland?"
"Eller precis i närheten", sa hon.
"Okej", sa Nelson och tittade mot andra sidan bordet där en medelålders kvinna satt och lyssnade intensivt. Det stod en laptop framför henne, som hon tyst hade skrivit på under hela tiden. "Nancy, kan du söka efter det i databasen?"
"Ja, sir", sa hon. Hon började omedelbart knappa in någonting i distriktets interna databas.
Nelson gav Mackenzie ännu en ogillande blick som mer eller mindre kunde översättas till: Bäst för dig att du har rätt nu, annars har du kastat bort tjugo sekunder av min dyrbara tid.
"Okej, pojkar och damer", sa Nelson. "Så här gör vi. Så fort det här mötet är över så vill jag att Smith och Berryhill åker ut till Omaha och hjälper det lokala polisdepartementet där. Därifrån kommer vi, om det behövs, att rotera parvis. Porter och White, jag vill att ni två pratar med barnen till den avlidna och hennes arbetsgivare. Vi jobbar också på att få tag på adressen till hennes syster.
"Ursäkta mig, sir", sa Nancy och tittade upp från datorskärmen.
"Ja, Nancy?"
"Det verkar som att inspektör White hade rätt. I oktober 1987 hittades en prostituerad kvinna död och fastbunden vid en linjestolpe av trä precis utanför stadsgränsen till Roseland. I akten jag tittar i står det att kvinnan var avklädd förutom underkläderna och allvarligt pryglad. Inga tecken på sexuella övergrepp och inget särskilt motiv till dådet.
Rummet föll åter i tystnad, då det fanns så många obesvarade frågor. Till slut var det Porter som tog ordet.